Nyheter
Ny Hemsida för Nordic Securities Association
Projektanställning 12 mån - Projektledare till strukturerade produkter
Sedan januari 2009 drivs ett projekt inom Fondhandlareföreningen, vars övergripande syfte är att skapa större förståelse för strukturerade produkter, i första hand indexobligationer och strukturerade certifikat, hos myndigheter, investerare och den breda allmänheten. Vår nuvarande projektledare går nu vidare till andra utmaningar, och vi söker därför hennes efterträdare. Tjänsten är en projektanställning på heltid i 12 månader med möjlig förlängning.
Projektet drivs tillsammans med en styrgrupp som utgörs av representanter från de medlemsföretag i Fondhandlareföreningen som är arrangörer av strukturerade produkter. Det huvudsakliga målet med projektet är att förbättra transparensen och att öka förståelsen för och jämförbarheten mellan strukturerade produkter, bland annat genom att förvalta och vidareutveckla Branschkoden för strukturerade placeringsprodukter samt tillhörande Ordlista. Dessutom ska projektledaren verka för en harmonisering av terminologin genom att ena medlemmarna om gemensamma benämningar och definitioner för nyckelbegrepp. I projektet ligger även att utbilda och kommunicera med allmänheten i viktiga frågor som berör sparområdet, och att påverka regelverksbildningen då det är relevant och lämpligt. Arbetsuppgifterna kräver regelbundna möten och/eller kontakter med bl a styrgruppen, jurister inom Fondhandlareföreningens medlemsföretag, Fondhandlareföreningens styrelse, andra branschorganisationer i Sverige och utomlands, börser och andra intressenter i finansbranschen samt Finansinspektionen.
Vi vill att du har
- akademisk examen; gärna ekonom, jurist eller kommunikatör
- minst fem års erfarenhet från finansbranschen
- erfarenhet från projektledning
- mycket goda kunskaper i Microsoft Office (i synnerhet Word)
- svenska som modersmål eller motsvarande kunskaper.
Dessutom ser vi gärna att du uppfyller några av följande kompetenskrav:
- expertis inom området strukturerade produkter och/eller derivat
- förmåga att uttrycka dig på ett enkelt och tydligt sätt i skrift
- vana och vilja att hålla övertygande presentationer inför större grupper
- detaljkunskap om regelverken för finansiella tjänster
- erfarenhet från lobbyverksamhet
- medievana.
Som person bör du vara drivande, strukturerad, noggrann och ha ett mycket gott ordningssinne.
Tillträde: snarast
För mer information, kontakta: Louise Nylund, projektledare strukturerade produkter, tel 08-56 26 07 06.
Intervjuprocessen kommer att påbörjas omgående. Skicka därför CV och följebrev så fort som möjligt, dock senast 2009-12-10, till Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den .
SVENSKA
FONDHANDLARE
FÖRENINGEN
Aktuellt i omvärlden 8/2009
29 oktober 2009
Innehåll
DERIVATMARKNADEN, KOMMISSIONENS PLANERADE ÅTGÄRDER 2010 s.1
REGELVERK FÖR KRISHANTERING I BANKSEKTORN s.4
FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR I DIREKTIVEN OM FINANSIELLA TJÄNSTER s.5
KONSULTATIONER FRÅN CESR OM INVESTERINGSRÅDGIVNING
OCH INCITAMENT s.5
FÖRSLAG FRÅN RIKSGÄLDEN TILL AVGIFTSMODELL FÖR
ERSÄTTNINGSFALLET CTA LIND s.6
DERIVATMARKNADEN, KOMMISSIONENS PLANERADE ÅTGÄRDER 2010
1. Inledning
Kommissionen redovisar i ett meddelande sina planerade åtgärder under 2010 när det gäller derivat m.m. Inledningsvis konstaterar kommissionen att det nu är dags gå ifrån den uppfattning som tidigare gjort sig gällande att derivatinstrument är riktade till professionella investerare och att de därför kan vara föremål för en mjukare reglering och istället införa en reglering som gör att marknaden kan prissätta risken på ett riktigt sätt.
Meddelandet bygger på kommissionens meddelande i juli 2009 med efterföljande konsultation och konferens. De planerade åtgärderna omfattar reduktion av motpartsrisken, reduktion av den operationella risken, ökad genomlysning samt förstärkt marknadsintegritet och tillsyn.
2. Reduktion av motpartsrisken
Kommissionen konstaterar att clearing är ett sätt att lägga av motpartsrisken. Clearing kan antingen ske bilateralt eller centralt genom en CCP. Kommissionen avser att lägga fram förslag för att stärka både den centrala och bilaterala clearingen.
2.1. Central clearing, Eu-reglering av central clearing kommer
Ett av de viktigaste instrumenten för att hantera motpartsrisken är central clearing, CCP. En CCP kan tillhandahålla tjänster inom hela EU men regleras nationellt och några EU-gemensamma regler finns inte. Visserligen har ESCB-CESR tagit fram rekommendationer men dessa är inte bindande. Mot bakgrund av den systemviktiga roll som en CCP kan ha avser kommissionen att föreslå lagstiftning för att reglera deras verksamhet och motverka nationella olikheter. Det förslag till reglering som kommissionen kommer att lägga kommer att avse alla typer av finansiella instrument som omfattas av MiFID.
Kommissionens förslag kommer att innefatta
- Uppföranderegler, t.ex. hantering av intressekonflikter, tillträde, genomlysning av risker).
- Regler som förhindrar en CCP har lågt ställda krav när det gäller riskhantering.
- Legalt skydd för säkerheter och positioner som tillhandhållits av clearingmedlemmarnas kunder. Reglerna skall garantera segregation av tillgångarna och möjlighet att flytta kundernas tillgångar och positioner.
- Tillstånd under regelverket ska ge rätt att tillhandahålla tjänster i alla medlemsstater. För enhetlighetens skull skall tillstånd meddelas av ESMA medan ansvaret för den dagliga tillsynen åvilar hemlandets tillsynsmyndighet som dock kan erhålla speciella uppdrag eller instruktioner från ESMA.
- ESMA skall också biträda kommissionen när det gäller att godkänna CCP från ett tredje land som är föremål för jämförbar reglering och tillsyn.
2.2. Bilateral clearing
Vissa derivatkontrakt lämpar sig inte för central clearing. De kan vara alltför anpassade för den enskilde kunden eller så är likviditeten inte tillräcklig för central clearing. Sådana derivatkontrakt kommer även i fortsättningen att clearas bilateralt och parterna utbyter säkerheter för att täcka sina exponeringar. Nuvarande nivåer för säkerheter anser kommissionen vara alldeles för låga och återspeglar inte den risk som bilateralt clearade kontrakt utgör för det finansiella systemet. Finansiella företag behöver hålla ett högre säkerhetsbelopp för att täcka sin kreditrisk för sådana kontrakt.
Kommissionen avser att föreslå lagstiftning som tvingar finansiella företag att ställa både initialsäkerhet, vars storlek är beroende av vem motparten är, samt löpande ställa marginalsäkerhet. Eftersom säkerhetskraven kommer att öka i förhållande till vad som gäller idag kommer också det ekonomiska incitamentet att använda central clearing att öka.
För icke-finansiella företag anser kommissionen att det kan finnas skäl att ha något annorlunda regler eftersom dessa företag i regel saknar betydelse ur systemrisksynpunkt och det inte heller finns skäl att försvåra för företagssektorn att använda derivatkontrakt för att överföra risker, i vart fall så länge det sker inom fastställda ramar. Visserligen kan olika behandling av olika företag göra att det uppstår kryphål som skulle kunna leda till att finansiella företag engagerar sig i regelarbitrage men kommissionen avser att noga följa utvecklingen och sätta stopp för alla tendenser i en sådan riktning.
För att ytterligare öka incitamentet att utnyttja central clearing avser kommissionen att öka skillnaden i kapitalkrav mellan centralt clearade produkter och bilateralt clearade. En sådan ändring måste ligga i linje med vad som förslås av Baselkommitteen för att förhindra regelarbitrage.
Slutligen kommer kommissionen, utöver kapitalkraven för produkter som inte clearas centralt, föreslå krav på central clearing via en CCP av standardiserade derivat i enlighet med beslutet i G20. Innan slutligt förslag läggs kommer samråd att ske med G20 länderna för att komma överens om de praktiska förutsättningarna för att göra förslaget operationellt. Hit hör bland annat att definiera vilka kontrakt som skall anses som standardiserade och därmed ha krav på sig att clearas centralt av en CCP.
3. Operationella risker
Operationella risker kan relateras till förluster på grund av ineffektiva eller misslyckade interna processer eller på grund av externa händelser inklusive legala risker. Marknaden har vidtagit åtgärder för att minska den legala risken genom att t.ex. ta fram standardiserade legala dokument för en stor del av derivatmarknaden. Man har vidare successivt gått över till elektroniskt genomförd handel. Förslagen att använda trade repositories och den ökade användningen av central clearing kommer att resultera i mer standardisering både vad avser elektronisk handel och standardiserade legala villkor.
Kommissionen anser dock att marknadens ansträngningar att minska de operationella riskerna bör öka och överväger därför att ändra reglerna om operationella risker i kapitaltäckningsdirektivet i syfte att tvinga fram standardisering av kontrakt och elektronisk handel.
4. Genomlysning
Marknaden för OTC-derivat har saknat genomlysning av priser, transaktioner och positioner. Bristen på genomlysning har varierat mellan de olika marknaderna och för de olika produkterna men har alltid utgjort ett hinder för tillsynsmyndigheten att effektivt övervaka marknaden med avseende på systemrisker och marknadsmissbruk. För marknadsaktörerna har det förelegat svårigheter att få pålitliga priser, att bedöma risken, att värdera positioner och kontrollera bästa orderutförande.
4.1. Trade repositories
Kommissionen avser att föreslå lagstiftning om trade repositories och om nya rapporteringskrav för marknadens aktörer. Alla handelstransaktioner som inte blir föremål för central clearing hos en CCP skall rapporteras av parterna till trade repositories. Rapportering kommer att vara obligatorisk i syfte att kunna tillhandhålla informationen till tillsynsmyndigheterna och ge dessa en möjlighet att få en fullständig överblick över derivatmarknaden. Information om transaktioner som skett över en börs eller som clearas centralt kommer att tillhandahållas direkt till tillsynsmyndigheten av börsen respektive CCPn.
Trade repositories kommer att spela en central roll i den nya marknadsstrukturen. De bör därför bli föremål för reglering. Det bör skapas ett gemensamt regelverk för deras verksamhet som bland annat täcker tillstånds- och registreringskrav, tillträde och deltagande, utlämnande av data, datakvalitet, tidsramar, dataåtkomst, skydd för data, rättssäkerhet när det gäller registrerade kontrakt, ledning och operationell pålitlighet.
Kommissionen anser att ESMA ska vara ansvarig för auktorisationen av trade repositories och också för att ge tillstånd för trade repositories från tredje land att verka inom EU. För ett sådant tillstånd skall gälla att Europeiska tillsynsmyndigheter garanteras obehindrad tillgång till fullständig global information.
4.2 Börshandel
G20 beslöt att alla OTC derivatkontrakt skulle handlas över en börs eller en elektronisk plattform där detta var lämpligt. För EUs del innebär detta att handel med härför lämpliga kontrakt skall ske på en organiserad handelsplats såsom denna har definierats i MiFID. Nästan samtliga derivatbörser använder en CCP. Genom att OTC kontraktet bli börshandlat blir det också automatiskt föremål för central clearing. Sammantaget kommer detta att resultera i synliga priser, volymer och öppna balanser, vilket gynnar marknaden.
4.3. Genomlysning före- och efter handel
Handeln på organiserade plattformar måste följas upp med stärkta regler för sådana handelplatser särskilt när det gäller genomlysning av handeln. En harmonisering av kraven på genomlysning före- och efter handeln för publicering av handeln, priser och volymer på olika handelsplatser måste noga övervägas. Det är viktigt att undvika kryphål i regelverket för handelsplatser och försäkra sig om att derivatkontrakten kommer att omfattas. Dessa frågor kommer att behandlas i samband med översynen av MiFID 2010.
Kommissionen kommer att överväga om också råvaror skall omfattas av sådana genomlysningsregler.
REGELVERK FÖR KRISHANTERING I BANKSEKTORN
Kommissionen har sänt ut en konsultation avseende ett EU-regelverk för krishantering i banksektorn. Syftet är att få in synpunkter på ett stort antal frågor i syfte att skapa ett regelverk som kan säkra den finansiella stabiliteten och den fortsatta bankverksamheten vid en gränsöverskridande bankkris. Kommissionen tar i konsultationen upp frågor som rör tidigt ingripande, krislösningar och insolvens.
Under tidigt ingripande diskuteras åtgärder som tillsynsmyndigheterna kan vidta för att återställa stabiliteten och finansiell sundhet hos ett företag när problemen uppstår innefattande bland annat överföring av tillgångar mellan olika juridiska enheter och över gränser inom samma finansiella företagsgrupp.
Under krislösning tar kommissionen upp åtgärder som vidtas av nationella myndigheter för att hantera en kris i ett bankinstitut för att hindra den från att påverka den finansiella stabiliteten och på ett ordnat sätt avveckla hela eller delar av bankverksamheten.
Under insolvens diskuterar kommissionen nödvändigheten av att harmonisera nuvarande insolvensförfarande för att underlätta rekonstruktion och avveckling av gränsöverskridande bankgrupper.
Konsultationen pågår till den 20 januari 2010.
Länk till kommissionens konsultationssida
Förslag till ändringar i gällande direktiv om finansiella tjänster
Kommissionen har föreslagit tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, EBA, EIOPA och ESMA vilket redovisats i tidigare nyhetsbrev. För att ge de nya myndigheterna de föreslagna befogenheterna krävs tillägg till ett antal direktiv inom det finansiella området. Kommissionen har nu antagit ett förslag till direktiv med sådana tillägg, ibland kallat Omnibusdirektivet eftersom det innefattar ändringar i flera direktiv.
Förslagen innefattar bland annat definition av verksamhetsområde inom vilket respektive myndighet kan utfärda tekniska standards som ett kompletterande verktyg för att uppnå enhetlig tillsyn och utveckla en enhetlig regelbok. Vidare tillförs myndigheterna möjlighet att avgöra skiljaktigheter mellan nationella tillsynsmyndigheter inom de områden där gemensamma beslutsprocesser redan finns. Slutligen föreslås sådana tillägg som är nödvändiga för den praktiska verksamheten såsom namn på myndigheterna och modeller för utbyte av information.
Kommissionen avser att i början av 2010 komma med ytterligare ett direktiv med tillägg och då framför allt för försäkringssektorn som inte täcks i föreliggande förslag till direktiv.
Länk till kommissionens Omnibusdirektiv
Konsultationer från CESR om investeringsrådgivning och incitament
CESR har gett ut en konsultation om hur definitionen av investeringsrådgivning i MiFID bör förstås. MiFID definierar investeringsrådgivning som tillhandahållande av personliga rekommendationer till en kund på dennes begäran eller på värdepappersföretagets initiativ, i fråga om en eller flera transaktioner som avser finansiella instrument (artikel 4.4). I konsultationen föreslås bl.a. ett test i fem steg för att analysera om det föreligger en rådgivningssituation. Svar på konsultationen ska lämnas senast den 14 december 2009 till CESR.
Även när det gäller incitament har CESR gett ut en konsultation som handlar om bra och dåliga tillämpningar av reglerna i MIFID om incitament (inducements). Svar på konsultationen ska lämnas senast den 22 december 2009.
Inom Fondhandlareföreningen kommer konsultationerna att bl.a. diskuteras i Compliancegruppen.
Länk till konsultation om investeringsrådgivning
Länk till konsultationen om incitament
Förslag från Riksgälden till avgiftsmodell för ersättningsfallet CTA Lind & Co Scandinavia AB (CTA Lind)
Riksgälden har den 20 oktober 2009 skickat ut ett förslag till avgiftsmodell för nämnda ersättningsfall på remiss. CTA Lind gick i konkurs den 16 juni 2004 och Riksgälden föreslår att de institut som ska betala avgifter för ersättningsfallet är de institut som vid konkurstillfället tillhörde investerarskyddet. Enligt en bilaga var det 193 stycken men några finns inte kvar längre (likvidation/konkurs m.m.). Frågan om hur kostnaderna för CTA Lind ska fördelas har varit omdiskuterad och nu har berörda företag möjlighet att till den 30 november 2009 ge synpunkter på Riksgäldens avgiftsmodell.
Förslaget kan erhållas från föreningens kansli, Enel Lundbladh, Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den .
SVENSKA
FONDHANDLARE
FÖRENINGEN
Aktuellt i omvärlden 7/2009
12 oktober 2009
Innehåll
EUROPEISKT SYSTEM FÖR FINANSIELL TILLSYN
MACRONIVÅ s.1
TRADE REPOSITORIES s.3
GENEVA SECURITIES CONVENTION ANTAGEN S.6
(fd unidroit-konventionen om kontoförda värdepapper)
ETT EUROPEISKT SYSTEM FÖR FINANSIELL TILLSYN, MACRONIVÅN
1. Inledning
Som redovisades i senaste numret av Aktuellt i Omvärlden har kommissionen lagt ett förslag om ett europeiskt system för finansiell tillsyn som bland annat innebar att man ombildade de tre nivå 3-kommittéerna till tre myndigheter samt inrättade ett Europeiskt tillsynsråd för systemrisker , European Systemic Risk Board, ESRB, som skall övervaka och bedöma risker för hela det finansiella systemets stabilitet. De tre nya myndigheterna behandlades närmare i förra numret och följande redogörelse begränsas därför till ESRB.
2.ESRBs arbetsuppgifter
ESRB skall utveckla ett europeiskt makroekonomiskt tillsynsperspektiv för att komma till rätta med den fragmenterade riskanalysen på nationell nivå.
ESRB skall också höja effektiviteten i de tidiga varningssystemen för systemrisker genom att utveckla samspelet mellan mikro- och makroanalys. Ofta har tillsynen av enskilda företag skett isolerat utan fokus på beroendet inom det finansiella systemet.
ESRB skall låta riskbedömningarna översättas till handling av relevant myndighet.
ESRB skall inte vara en juridisk person och skall inte heller ges några maktbefogenheter. ESRB skall istället bygga sin legitimitet på sitt rykte om oberoende avgöranden, högkvalitativa analyser och knivskarpa slutsatser.
Högsta beslutsfattande organ i ESRB är dess styrelse.
2.1. Varningar och rekommendationer
En viktig funktion hos ESRB är att identifiera systempåverkande risker och förhindra eller minska deras påverkan på det finansiella systemet inom EU. I sådant syfte kan ESRB utfärda riskvarningar. Sådana riskvarningar kräver en snabb reaktion om man skall undvika större problem och en eventuell framtida kris.
ESRB kan också utfärda rekommendationer. Dessa är inte legalt bindande men mottagaren kan inte förhålla sig passiv gentemot en identifierad risk och förväntas reagera på något sätt. Om mottagaren följer rekommendationen måste han redovisa de åtgärder som vidtagits för att följa vad som föreskrivits i rekommendationen. Om mottagaren inte följer rekommendationen och avstår från att agera måste detta kunna förklaras. Följaktligen kan inte en rekommendation utfärdad av ESRB helt ignoreras.
En fråga som väckt politisk debatt är om varningar och rekommendationer, som ju riktar sig till medlemstaternas myndigheter, skall offentliggöras. Enligt det liggande förslaget ankommer det på ESRB att från fall till fall avgöra om varningen eller rekommendationen skall offentliggöras. I vissa fall kan ett offentliggörande utgöra en press på att snabbt reagera men kan i vissa fall utlösa negativa reaktioner från den finansiella marknaden. Eftersom det rör sig om känsliga avgöranden bör sådana beslut fattas från fall till fall. Beslut att offentliggöra en varning eller rekommendation bör fattas med 2/3-dels kvalificerad majoritet i styrelsen.
Mottagare av varningar kan vara gemenskapen som sådan, en eller flera medlemsstater, en eller flera av de Europeiska Tillsynsmyndigheterna eller en eller flera nationella tillsynsmyndigheter.
Alla varningar och rekommendationer skall tillställas kommissionen medan de som berör tillsynsfrågor också skall tillställas den aktuella Europeiska Tillsynsmyndigheten.
2.2. Tillgång till information
Det är nödvändigt att ESRBs granskning och bedömningar bygger på omfattande makroekonomiska och mikrofinansiella data. ESRB skall därför ha tillgång till all information som är nödvändig för att kunna fullgöra sina uppgifter samtidigt som sekretess upprätthålls för informationen. ESRB kommer att kunna använda en mängd data som redan idag samlas in via Eurosystemet. Därutöver har ESRB rätt att begära in uppgifter i aggregerad form från de tre Europeiska tillsynsmyndigheterna. Finns inte informationen tillgänglig där har ESRB möjlighet att begära information från de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella centralbankerna eller andra myndigheter i medlemsstaterna.
Vissa individuella institutioner kan vara systemviktiga till sin natur antingen på grund av sin storlek eller på grund av kopplingar till andra institutioner eller på grund av dess riskprofil. För sådana institutioner skall ESRB ha rätt till information avseende det enskilda institutet.
2.3. Organisatorisk struktur
Styrelsen utgör det högsta beslutande organet i ESRB. Styrelsen beslutar bland annat om att utfärda varningar och rekommendationer. Styrelsen har både röstberättigade medlemmar och medlemmar som saknar rösträtt.
Röstberättigade medlemmar är
- Cheferna för de nationella centralbankerna
- Ordföranden och vice ordföranden i ECB
- En medlem i kommissionen
- Ordförandena i de tre Europeiska Tillsynsmyndigheterna
Medlemmar utan rösträtt är
- En representant från varje nationell tillsynsmyndighet
- Ordföranden i Ekonomiska och finansiella kommittén
Beslut fattas med enkel majoritet. Avser beslutet fråga om huruvida en varning eller rekommendation skall bli offentlig krävs dock kvalificerad majoritet.
Styrelsen är beslutför om minst två tredjedelar av ledamöterna är närvarande. Om beslutförhet inte föreligger kan ordföranden kalla till ett extra sammanträde där beslut kan fattas utan hänsyn till närvaroregeln.
Till ordförande skall utses en medlem från ECB:s allmänna råd. Mandatperioden är 5 år.
Med tanke på styrelsens storlek, 61 personer, föreslås också en ledningsgrupp, begränsad till 12 personer, som har till uppgift att förbereda styrelsens möte. Ledningsgruppen består av ordföranden och vice ordföranden, ordförandena i de tre Europeiska Tillsynsmyndigheterna, ordföranden i EF, medlemmen ifrån kommissionen och fem övriga medlemmar i styrelsen som också skall vara medlemmar i ECBs allmänna råd.
ECB svarar för sekretariatet till ESRB.
Till sin hjälp får ESRB en rådgivande teknisk kommitté, Advisory Technical Committee, ATC.
Kommittén består av representanter för de nationella centralbankerna, de nationella tillsynsmyndigheterna, de Europeiska Tillsynsmyndigheterna, kommissionen och EFK.
Trade repositories i eu
CESR har i sin konsultation Trade Repositories in European Union tagit upp flera frågor som blivit aktuella sedan tillsynsmyndigheter och politiker tryckt på för att få till stånd en bättre dokumentation om var riskerna ligger i OTC-derivat marknaden.
En Trade Repository (TR) samlar in data om alla transaktioner, både sådana som är möjliga att cleara och sådana som inte lämpar sig för clearing i syfte att öka transparensen i och kunskapen om marknaden. Genom en TR kan man t.ex. få information om antalet utestående kontrakt av viss typ, öppen position i ett visst kontrakt mm. En TR kan utföra andra uppgifter såsom t.ex. underlätta avveckling och handha betalningsinstruktioner. Kommissionen har i sitt meddelande Ensuring effecient, safe and sound derivatives markets bland annat framhållit de fördelar i termer av ökad genomlysning och kunskap som en TR skulle medföra för tillsynsmyndigheterna. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av att CCP clearing inte alltid kan tillämpas för alla derivatkontrakt eftersom alla förutsättningar för clearing inte föreligger.
I sin konsultation framhåller CESR att det stora antalet europeiska aktörer på marknaden, det stora antalet underliggande europeiska instrument och valutor, de stora volymerna och behovet från tillsynsmyndigheterna på information gör att CESR har ett intresse av att det etableras TR. CESR anser på nuvarande stadium att etablering av TR ska skötas av marknaden. CESR vill inte tvinga all handel av CDS eller andra OTC till en reglerad marknad.
I konsultationen behandlas frågor som rör funktionen hos en TR och vad som är betecknande egenskaper hos en TR.
Vidare behandlas tillgången till data hos en TR och CESR konstaterar att data kan behövas för olika ändamål och för olika mottagare såsom tillsynsmyndigheter, marknadsaktörer och allmänheten. Beroende på mottagare kan detaljgraden i utdata variera. TR skall därför kunna tillhandhålla olika data till olika intressegrupper. Det är också viktigt att data är pålitlig och att det inte t.ex. förekommer duplikat.
CESR diskuterar också frågan om det behövs flera TRn eller om det kan räcka med en som då får ett globalt ansvar eller om man skall inrätta fler med en ökad fragmentering av informationen.
Slutligen behandlar CESR vissa legala frågor i anslutning till TR.
I detta sammanhang kan också nämnas att Finansinspektionen har remitterat ett förslag till ändringar av sina föreskrifter om värdepappersrörelse som innebär en utökad rapportering till TRS som fortsättningsvis också skulle omfatta dels instrument upptagna till handel på en MTF, dels OTC-derivat med instrument upptagna till handel på en reglerad marknad som underliggande.
Syftet med förslaget är bland annat en bättre övervakning när det gäller marknadsmissbruk bland annat vid gränsöverskridande transaktioner där CESR nyligen avslutat en konsultation om klassificering och identifiering av OTC-derivat i syfte att möjliggöra utbyte av information från transaktionsrapporteringen mellan medlemsländerna.
Det bör också uppmärksammas att ett antal stora aktörer på OTC derivatmarkanden i skrivelse den 2 juni 2009 förbundit sig att till en TR rapportera alla transaktioner i vilka de är parter och vilka inte clearas genom en CCP. För CDS gäller detta från den 17 juli 2009, för räntederivat från den 31 december 2009 och för aktiederivat från den 31 juli 2010. Skrivelsen som bland andra är ställd till Federal Reserve, BAFIN, FSA och Commission Bancaire, är undertecknad av bland andra BoA-Merril Lynch, Barclays, BNP, Citi, Credit Suisse, Deutsche Bank, Dresdner Kleinwort, Goldman Sachs, HSBC, JP Morgan, Morgan Stanley, RBS, SG och UBS.
Enligt kansliet finns det skäl att i yttrande över remisserna från CESR och Finansinspektionen förorda ett mer samlat grepp på rapportering generellt men framför allt på OTC-derivat.
Förslag om utökad rapportering till TRS - Finansinspektionen
The Industry Letter - June 2, 2009
Global överenskommelse om harmonisering av de civilrättsliga reglerna för kontoförda värdepapper
EU, USA, Kina, Japan och ett stort antal länder från alla världsdelar har i Geneve den 9 oktober 2009 kommit överens om en konvention om kontoföring av aktier, obligationer och andra värdepapper. Det är texten till konventionen från UNIDROITs förslag om ”Convention on substantive rules regarding intermediated securities” som antagits. Konventionen innehåller bl.a. civilrättsliga regler för överföringar av värdepapper samt panträtter och andra rätter till värdepapper. Vid godtagande i Geneve fick också konventionen ett nytt namn, nämligen Geneva Securities Convention.
G20 har som bekant betonat behovet av globala överenskommelser på finansmarknaden för ett bättre fungerande finansiellt system. Det är därför glädjande att EU under svenskt ordförandeskap nu har lyckats träffa en sådan global överenskommelse i denna viktiga fråga.
SVENSKA
FONDHANDLARE
FÖRENINGEN
A ktuellt i omvärlden 6/2009
2 oktober 2009
Innehåll
EUROPEISKT SYSTEM FÖR FINANSIELL TILLSYN,
MICRONIVÅ (MACRONIVÅN REDOVISAS I KOMMANDE NR) s.1
ÄNDRINGAR I PROSPEKTDIREKTIVET s.8
ETT EUROPEISKT SYSTEM FÖR fINANSIELL TILLSYN, MICRONIVÅN
1. Inledning
Kommissionen har lagt ett förslag om European System of Financial Supervisors (ESFS) som är ett nätverk av nationella tillsynsmyndigheter i samarbete med de nya European Supervisory Authorities (ESAs) och kommissionen. ESAs skapas genom att de nuvarande nivå 3-kommitteerna görs om till EU-myndigheter. CEBS blir European Banking Authority, EBA, CESR blir European Securities and Markets Authority, ESMA, samt CEIOPS blir European Insurance and Occupational Pension Authority, EIOPA.
Vidare föreslår kommissionen etablerandet av European Systemic Risk Board, ESRB, som skall ha till uppgift att följa och utvärdera eventuella hot mot den finansiella stabiliteten som hörrör från den makro ekonomiska utvecklingen och från utvecklingen inom den finansiella sektorn som helhet.
I det följande behandlas etablering av ESFS. För denna etablering kommer att krävas tre förordningar, en för varje Myndighet. De stora dragen är dock desamma varför redogörelsen i det följande avser alla tre Myndigheterna om inte annat anges.
2. ESAs arbetsuppgifter
De tre Myndigheterna kommer att vara en del av nätverket ESFS som består av nationella tillsynsmyndigheter, en gemensam kommitté inom ESA som skall täcka verksamhetsöverskridande frågor samt kommissionen. Myndigheterna kommer att ha maximal självständighet för att objektivt kunna fullgöra sina uppgifter. Kommissionen måste dock bli inkopplad när institutionella skäl och kommissionens ansvar under fördraget så kräver.
Myndigheternas huvudsakliga beslutande organ kommer att vara dess Board of Supervisors . Därtill kommer det att finnas en Management Board. Gemensamt för de tre Myndigheterna kommer det också finnas en Joint Committee som skall säkerställa att sektoröverskridande frågor hanteras på ett likformigt sätt.
Myndigheterna kommer att ta över de arbetsuppgifter som nivå 3-kommittéerna har idag. Därtill kommer de nya myndigheterna att få ytterligare arbetsuppgifter och befogenheter.
De nya arbetsuppgifterna omfattar i huvudsak följande.
- Ta fram tekniska standarder
- Bidra till konsekvent tillämpning av regelverket
- Vidta åtgärder i nödsituationer
- Lösa tvister mellan tillsynsmyndigheter
- Verka för ökad effektivitet för tillsynskollegier
- Utveckla tillsynsverksamheten i stort
- Utvärdera marknadsutvecklingen
- Samla in information och följa upp rekommendationer från ESRB till nationella tillsynsmyndigheter.
2.1. Tekniska Standards
I syfte att åstadkomma ett enhetligt regelverk lika tillämpat i hela gemenskapen skall Myndigheterna inom sina respektive verksamhetsområden ta fram förslag till bindande tekniska standards. Sådana standards avser ofta frågor av teknisk natur där en enhetlig tillämpning av regelverket är nödvändig. Omfattningen begränsas av bestämmelserna som antagits på nivå i Lamfalussystrukturen.
Förslagen till tekniska standarder skall antas av Myndigheten enligt reglerna om kvalificerad majoritet såsom denna definierats i Artikel 205 i fördraget. För att förslaget skall få legal effekt krävs därefter att kommissionen godkänner förslaget genom att utfärda en förordning eller meddela ett beslut. Ett sådant beslut kan naturligtvis komma i konflikt med nationella regler i olika medlemsstater. Kommissionen kan i undantagsfall och då endast i Gemenskapens intresse besluta att endast godkänna del av förslaget eller välja att göra tillägg till detta eller att helt avstå från att godkänna detta. Skälen härför skall meddelas Myndigheten.
För varje Myndighet skall en intressegrupp bildas med representanter för de finansiella företagen, anställda i sådana företag och kunder till företagen. Intressegruppen skall bland annat kunna lämna synpunkter på förslag till standarder och guidelines.
På områden som inte omfattas av tekniska standards skall Myndigheterna liksom hittills kunna utfärda icke-bindande råd och rekommendationer riktade till nationella tillsynsmyndigheter, finansiella företag och marknadsaktörer. Om en nationell myndighet inte följer anvisningen eller rådet skall denne redovisa skälen för Myndigheten.
2.2. Konsekvent tillämpning av regelverket
De nya Myndigheterna skall medverka till att lagstiftningen tillämpas konsekvent. Myndigheterna skall därför få vissa maktbefogenheter gentemot nationella tillsynsmyndigheter som inte följer gällande lagstiftning eller beslutade tekniska standards.
Om Myndigheten upptäcker eller underrättas om att en nationell tillsynsmyndighet inte följer gällande lagstiftning skall Myndigheten utföra en undersökning och vid behov utfärda en rekommendation riktad till den nationella myndigheten att vidta åtgärder. Med stöd av den allmänna skyldigheten att följa Gemenskapens lagstiftning ställs kravet på att den nationella myndigheten skall ha vidtagit sådana åtgärder att rekommendationen följts inom en månad.
Om rekommendationen inte följs kan kommissionen på eget initiativ eller efter att ha blivit informerad av Myndigheten fatta ett beslut som innebär att att den nationella myndigheten åläggs att vidta eller underlåta att vidta en viss åtgärd. Den nationella myndigheten skall inom tio arbetsdagar efter att ha mottagit kommissionens beslut meddela kommissionen och Myndigheten om vilka åtgärder som vidtagits eller avses att vidtas för att verkställa kommissionens beslut.
Skulle den nationella tillsynsmyndigheten mot förmodan inte rätta sig efter kommissionens beslut äger Myndigheten som en sista utväg fatta beslut som riktar sig direkt mot de finansiella institutionerna i den mån gemenskapslagstiftningen är direkt tillämpliga på dem såsom t.ex. förordningar. Detta påverkar dock inte kommissionens möjligheter att genomdriva sitt beslut, ytterst genom att föra ärendet till EG-domstolen.
2.3. Nödsituationer
Myndigheterna skall ha en aktiv samordnande roll för de nationella tillsynsmyndigheterna särskilt när det gäller ogynnsam utveckling som skulle kunna äventyra funktionen och integriteten i det finansiella systemet i EU. I vissa fall kan dock samordning inte vara tillräckligt t.ex. då en eller flera nationella tillsynsmyndigheter saknar verktyg för att snabbt ingripa mot en hotande gränsöverskridande kris. Myndigheterna ska därför ha rätt att under sådana speciella omständigheter ha befogenhet att kräva att de nationella tillsynsmyndigheterna gemensamt vidtar nödvändiga åtgärder. Att fastställa när det föreligger en sådan gränsöverskridande krissituation innebär en form av värdering och det bör därför vara kommissionen som avgör när sådana omständigheter får anses föreligga.
Arbetet med att bygga allsidigt gränsöverskridande regelverk för att stärka EU krishanterings- och krislösningssytem bör påskyndas liksom arbetet med garantisystem och sk ”burden sharing”.
2.4. Tvistelösning
I den nya tillsynsstrukturen har också byggts in ett system för lösning av tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Skulle en nationell tillsynsmyndighet inte samtycka till en procedur eller en åtgärd från en annan nationell tillsynsmyndighet i fall där lagstiftningen förutsätter samarbete, samordning eller att man fattar gemensamma beslut kan Myndigheten på begäran av berörd tillsynsmyndighet medverka till att lösa tvisten.
En sådan mekanism kan tänkas ske i tre steg.
Om en eller flera nationella myndigheter begär det skall myndigheten söka medla mellan de nationella tillsynsmyndigheterna. Myndigheten skall sätta en tidsgräns för hur länge en sådan medling skall få pågå och då bland annat ta hänsyn till hur komplex tvistefrågan är samt hur brådskande det är att lösa tvisten.
Om de nationella tillsynsmyndigheterna inte kommit överens vid den bestämda tidsgränsen får Myndigheten genom ett eget beslut lösa tvisten.
Skulle en nationell myndighet inte följa beslutet och detta får till följd att ett finansiellt institut inte följer en regel som enligt gemenskapslagstiftningen är direkt tillämpligt på enskilda institut får Myndigheten rikta ett beslut direkt mot det enskilda finansiella institutet.
2.5. Effektivare kollegier
Tillsynskollegier spelar en viktig roll vid tillsynen av gränsöverskridande finansiell verksamhet där ett moderbolag bedriver finansiell verksamhet i andra medlemsstater genom dotterbolag. Hemlandstillsynsmyndigheten har i ett sådant fall huvudansvaret för den konsoliderade tillsynen men de nationella tillsynsmyndigheterna har ansvar för tillsynen av varje enskilt dotterbolag. Tillsynen av den finansiella gruppen ske genom samverkan i kollegier och Myndigheten skall medverka till en effektiv och konsekvent verksamhet hos kollegierna samt utveckla en sammanhållen tillämpning av gemenskapslagstiftningen.
Myndigheten skall, när den så bedömer lämpligt, medverka som observatör i tillsynskollegierna. När myndigheten medverkar som observatör skall den dock vid tillämpning av relevant lagstiftning anses vara en ”competent authority” och skall på begäran få all relevant information som delas mellan medlemmarna av kollegiet.
2.6. Allmän tillsynskultur
Myndigheten skall ha en aktiv roll när det gäller att utveckla en gemensam Europeisk tillsynskultur och konsekvent tillsynspraxis. Detta innebär bland annat att Myndigheten skall redovisa sin uppfattning i olika frågor till tillsynsmyndigheterna, verka för bilateralt och multilateralt utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna med iakttagande av gällande sekretessregler och granska hur tekniska standards, råd och rekommendationer tillämpas och föreslå ändringar om så bedöms lämpligt. Vidare skall Myndigheten verka för utbildning över verksamhetsgränserna, underlätta utbyte av personal och uppmuntra tillsynsmyndigheterna att tillfälligt byta personal mellan sig.
Myndigheten skall genom undersökningar hos tillsynsmyndigheterna försäkra sig om ett enhetligt utfall av tillsynsverksamheten. Myndigheten skall för ändamålet utveckla metoder som medger en objektiv värdering och jämförelse av de myndigheter som granskas.
Myndigheten skall också underlätta för tillsynsmyndigheterna att genom bilaterala avtal delegera uppgifter och ansvar till andra tillsynsmyndigheter genom att identifiera de uppgifter och det ansvar som kan delegeras eller kan utföras gemensamt.
2.7. Analys av marknadsutvecklingen
Myndigheten skall inom sitt kompetensområde analysera marknadsutvecklingen och vid behov underrätta de övriga Myndigheterna, ESRB, Parlamentet, Rådet och Kommissionen om trender, potentiella risker och sårbarheter.
2.8. Informationsinsamling
På begäran av Myndigheten skall tillsynsmyndigheten eller annan nationell myndighet förse Myndigheten med all nödvändig information den behöver för att kunna utföra sina uppgifter enligt förordningen. Myndigheten kan också begära att information skall lämnas med viss regelbundenhet.
Skulle information inte finnas tillgänglig eller inte bli tillgänglig från tillsynsmyndigheten eller annan myndighet får Myndigheten vända sig direkt till relevant finansiellt institut eller annan part med en skälig begäran om information. Tillsynsmyndigheten skall underrättas om att en sådan begäran gjorts.
Konfidentiell information som Myndigheten erhåller från tillsynsmyndighet, annan myndighet, finansiellt institut eller annan part får endast användas för att fullgöra uppgifter som ankommer på Myndigheten enligt förordningen. Sekretess och tystnadsplikt gäller för de som fått del av konfidentiell information.
Myndigheten skall samarbeta med ESRB och löpande förse ESRB med aktuell information som ESRB behöver för att fullgöra sina uppgifter. Uppgifter som ESRB behöver och som inte är i aggregerad form eller redovisas kollektivt skall utan dröjsmål tillhandahållas ERSB på begäran.
Myndigheten skall följa upp varningar och rekommendationer som utfärdats av ESRB.
3. Den organisatoriska strukturen
Varje Myndighet kommer att ha en Board of Supervisor som är det högsta beslutande organet. Därtill kommer att finnas en Management Board som bland annat har till uppgift att tillse att myndigheten utför sitt uppdrag och de uppgifter som åläggs den. Till varje myndighet knyts också en intressegrupp för konsultationer, Stakeholder Group. Därutöver kommer det att finnas en myndighetsgemensam kommitté, Joint Committee som skall verka för ömsesidig förståelse, samarbete och enhetlig tillsynsmetodik mellan myndigheterna. Slutligen skall strukturen kompletteras med en ordning för att kunna överklaga myndighetens beslut vilket kan ske till Board of Appeal för vissa typer av beslut.
Ett särskilt skyddssystem för beslut som kan anses påverka en medlemsstats finansiella ansvar, fiscal responsibilities, införs (se vidare 3.6. nedan)
3.1. Board of Supervisors
Board of Supervisors är det högsta beslutande organet i de nya Myndigheterna och är bland annat ansvarig för att anta utkast till tekniska standarder, avge omdömen, rekommendationer samt fatta vissa beslut.
Styrelsen består av ordföranden i myndigheten, cheferna för de nationella tillsynsmyndigheterna[1], en representant för kommissionen, en representant för ESRB, en representant för envar av de två andra myndigheterna. Verkställande direktören i Myndigheten har rätt att närvara vid styrelsens möten. Rösträtt i styrelsen tillkommer endast tillsynscheferna. Tillsynscheferna får vid förhinder ersättas av annan tjänsteman på hög nivå hos den nationella tillsynsmyndigheten och styrelsen får vid behov besluta om att ytterligare observatörer får närvara.
Beslut fattas med enkel majoritet utom när det gäller beslut som avser tekniska standarder eller guidelines och rekommendationer samt budgetfrågor. I dessa fall fattas beslut med kvalificerad majoritet.
Ordföranden i styrelsen representerar Myndigheten. Ordföranden skall vara oberoende och heltidsanställd. Ordföranden utses av styrelsen på fem år som kan förlängas en gång. Styrelsens val av ordförande skall godkännas av parlamentet. Styrelsen skall också inom sig utse en suppleant för ordförande.
3.2. Management Board
Management board (direktionen) består av Myndighetens ordförande, en representant för kommissionen och fyra medlemmar valda av styrelsen bland styrelsens röstberättigade medlemmar. Suppleanter skall utses för medlemmarna, dock ej för ordföranden. Verkställande direktören får närvara vid mötena men saknar rösträtt.
Direktionen ansvarar för att myndigheten utför sitt uppdrag och sina arbetsuppgifter i enlighet med gällande förordning. Direktionen har till uppgift att bland annat ta fram förslag till arbetsprogram och budget samt svara för personalpolicy. Vidare skall direktionen utse och entlediga ledamöter i besvärsinstansen, Board of Appeal.
Verkställande direktören tillsätts av styrelsen för en tid om fem år som kan förlängas en gång. Verkställande direktören svarar för Myndighetens löpande arbete och skall förbereda ärenden inför direktionen.
3.3. Stakeholder Group
I syfte att genomföra konsultationer inom sitt verksamhetsområde ska en intressegrupp, Stakeholder Group, bildas. Gruppen skall avge utlåtanden och lämna råd till myndigheten i frågor som rör tekniska standards samt anvisningar och rekommendationer inom myndighetens ansvarsområde. Gruppen skall bestå av 30 medlemmar som skall representera instituten, anställda i sådana företag samt konsumenter och kunder till företagen.
Medlemmarna i intressegruppen utses av Myndighetens styrelse efter förslag från respektive intressegrupp för en tid om 2,5 år, vilket kan förlängas en gång. Gruppen skall sammanträda minst två gånger per år.
3.4. Joint Committee
Genom förordningen skapas också en sammansatt kommitté (Joint Committee) bestående av ordförandena i de tre Myndigheterna samt ordföranden i den underkommitté (se nedan) som samtidigt skapas. Till den sammansatta kommitténs möten liksom till underkommitténs möten skall de verkställande direktörerna, kommissionen samt ESRB inbjudas. Ordförandeskapet i kommittén roterar årligen mellan Myndigheternas ordförande.
Underkommittén består av ledamöterna i den sammansatta kommittén jämte en högt uppsatt tjänsteman från tillsynsmyndigheten i varje medlemsland. Underkommittén utser sin ordförande som också kommer att ingå i den sammansatta kommittén.
Den sammansatta kommittén skall fungera som ett forum i vilket Myndigheterna regelbundet skall mötas och försäkra sig om ömsesidig förståelse, samarbete och enhetlig ansats i tillsynen. Underkommittén skall särskilt arbeta med sektoröverskridande frågor som t.ex. finansiella konglomerat samt garantera ”a level playing field”. Även om beslut när det gäller t.ex. finansiellt konglomerat fattas av de enskilda Myndigheterna ankommer det underkommittén att tillse att besluten fattas samtidigt av de tre Myndigheterna.
3.5. Board of Appeal
Beslut som bygger på Myndighetens skyldighet att bidra till konsekvent tillämpning av regelverket, att vidta åtgärder i nödsituationer och att lösa tvister mellan tillsynsmyndigheter kan överklagas i första instans till en Board of Appeal av en person eller företag, inklusive en tillsynsmyndighet, som är direkt eller indirekt berörd av beslutet.
Board of Appeal består av sex medlemmar och lika många suppleanter. Direktionen i varje Myndighet utser, efter att ha konsulterat Myndighetens styrelse, två medlemmar och två suppleanter i Board of Appeal från en kort lista med namn som tagits fram av kommissionen efter ett visst förfarande innefattande bland annat annonsering i Official Journal.
Beslut som fattats av Board of Appeal kan överklagas till Förstainstansrätten eller EG-domstolen. Samma gäller för beslut som fattats av Myndigheten och som inte kan prövas av Board of Appeal.
3.6. Fiscal Responsibilities
Rådet framhöll vid sin tidigare behandling av kommissionens förslag att beslut av Myndigheterna inte får stå i strid med medlemstaternas finanspolitiska ansvar. I förordningen införs därför en särskild bestämmelse som skall tillämpas när ett beslut ifrågasätts för att stå i strid med medlemstaternas finansiella ansvar.
Anser en medlemsstat att ett beslut fattat med stöd av artikel 11 (tvistelösningar) står i strid med landets finansiella ansvar, skall Myndigheten och kommissionen underrättas om att tillsynsmyndigheten inte avser att tillämpa myndighetens beslut samtidigt som man lämnar en redogörelse för hur man anser att beslutet står i strid med landets finansiella ansvar.
Inom en månad skall Myndigheten ha underrättat medlemsstaten om beslutet vidhålls, ändras eller återkallas. Om Myndigheten vidhåller sitt beslut kan medlemstaten hänskjuta frågan till ministerrådet varvid beslutet av Myndigheten tillfälligt upphävs. Rådet skall inom två månader fatta beslut om att vidhålla Myndighetens beslut eller definitivt upphäva detta. Rådets beslut fattas med kvalificerad majoritet. Om rådet beslutar vidhålla Myndighetens beslut eller om rådet inte fattar något beslut inom två månader skall återkallelsen av beslutet omedelbart upphävas.
För ett beslut som meddelats med stöd av artikel 10(2), (nödåtgärd) gäller ett något annorlunda förfarande. Medlemstaten skall inom tre arbetsdagar underrätta Myndigheten, kommissionen och rådet om att man anser beslutet står i strid med medlemsstatens finansiella ansvar och ange skälen härför.
Rådet skall inom tio arbetsdagar besluta om Myndighetens beslut skall stå fast eller upphävas. Beslut fattas med kvalificerad majoritet. Fattar inte rådet något beslut inom tio arbetsdagar skall Myndighetens beslut stå fast.
4. Finansiering
Myndigheterna skall finansieras genom obligatoriska bidrag från nationella tillsynsmyndigheter, med medel från den allmänna budgeten samt med avgifter från industrin när detta särskilt framgår av relevant gemenskapslagstiftning.
Förslagen till ändringar i prospektdirektivet – ett förslag för mycket?
Kommissionen har lagt fram ett förslag till ändringar i prospektdirektivet och även i det s.k. öppenhetsdirektivet,( KOM(2009) 491 slutlig. Förslaget är ett led i kommissionens agenda för att minska de administrativa bördorna till följd av den befintliga lagstiftningen i EU och understödja satsningen på bättre lagstiftning för tillväxt och sysselsättning (better regulation agenda).
Huvuddelen av förslagen välkomnas också varmt. Föreningen vill särskilt framhålla anpassningen av definitionen av kvalificerad investerare till definitionen av professionella kunder i MiFID, klargörandet beträffande ”retail cascade”, förenklingen beträffande erbjudande till anställda och förtydligandena beträffande tillägg till prospekt.
I förhållande till det förslag som varit föremål för konsultation innehåller emellertid kommissions förslag till ändringsdirektiv en utvidgning av det civilrättsliga ansvaret för sammanfattningen av prospektet. De föreslagna kriterierna för ansvarsutkrävande är mycket vagt formulerade. Ansvar ska kunna utkrävas om ”sammanfattningen inte ger den nyckelinformation som gör det möjligt för investerare att göra en välgrundad investeringsbedömning”.
Föreningen motsätter sig således förslaget till ändrad ansvarsregel för sammanfattningen. Förslaget är inte tillräckligt berett och en så viktig ändring kräver en riktig konsekvensanalys. I praktiken bryter kommissionen såväl mot principerna för Lamfalussyprocessen som mot sin egen better regulation agenda. Sverige som länge varit en förkämpe för ökad öppenhet inom EU samt att förslag från kommissionen ska föregås av konsultationer och konsekvensanalyser borde därför medverka till att förslaget skickades tillbaka till kommissionen för vidare beredning.
De föreslagna kriterierna är alldeles för vaga och kommer att medföra stor osäkerhet till nackdel för utgivare, mellanhänder och investerare. Avsaknaden av konsekvensanalys gör det svårt för att inte säga omöjligt att bedöma de ekonomiska konsekvenserna men det framstår inte som alltför djärvt att förutse ökade kostnader för utgivare eftersom dessa med den föreslagna regeln måste skydda sig mot ökade juridiska risker.
[1] I ett tidigare förslag skulle ordförandena för de nationella tillsynsmyndigheterna ingå i styrelsen.
Ny Branschkod för Strukturerade Placeringsprodukter
